2024-02-09
Nu var det ett tag sen jag skrev här i bloggen och det har sin naturliga förklaring…jag gillar inte vintern. Men man kan väl skriva ändå, kanske du tänker. Absolut, det är bara det att hela jag går nästintill i ide under vintern. Ingen lust till något liksom🙄 Så har det inte alltid varit, men de senaste åren i hög grad. En stor anledning till det har varit och är just pga hur min kropp mått/mår när det blir kallt ute. Den börjar dra ihop sig och många gånger göra ont i samband med att det blir kallare och inte minst då vädret växlar väldigt mycket mellan minus-och plusgrader samt vid nederbörd och kraftiga vindar. Faktiskt reagerar den även när jag befinner mig inomhus, men om jag då befinner mig utomhus drar den ihop sig och blir väldigt spänd. Och den här vintern har ju mer eller mindre bara bestått av omväxlande vänder, åtminstone senaste månaden.
Ni som har följt mig här inne på bloggen kanske undrar hur det har gått med nedtrappningen av kortisonet som jag äter pga min muskelreumatism. Det har gått bra tack, mycket bra t.o.m skulle jag vilja säga…tills alldeles nyligen. Här i Göteborg så hade vi en rejäl snöstorm den 17/1 (tror jag det var🤔) och den morgonen stod jag på spårvagnshållplatsen i 30 min, på väg till jobbet, och väntade på att spårvagnen skulle hitta fram genom snöyran till hållplatsen jag stod på🌨️🥶💨 Dagen efter kunde jag inte lyfta ena armen och anade då vad klockan var slagen. Men så släppte det onda hyfsat ändå under natten till dagen därefter. Jag höjde ändå dosen kortison lite grann, som läkare sagt att jag kunde göra om smärtan återkom under nedtrappningen.Och så skulle jag ju ”bara” arbeta en halv dag den dagen. Mhm…och så rullade det på så någon vecka och en halv till, kroppen sa ifrån men inte så mycket. Men så kändes det därefter sämre i kroppen och jag höjde dosen lite till. Väntade ca 3-5 dagar för att känna efter om det gav effekt, men det gjorde inte det, så jag tog kontakt med läkaren och berättade om läget. Läkaren ville träffa mig, men först om en vecka…och jag skulle inte höja dosen ytterligare. Ok🙄 Hade sjukskrivit mig under veckan eftersom värken ökat och orken var tappad…lite märkligt att inte få komma tidigare, tyckte jag..men, men. Två dagar innan det inbokade läkarbesöket tog jag kontakt och fick komma på en akuttid eftersom värken hade tilltagit ytterligare. Samtal och beslut om att dubbla dosen kortison samt göra en lungröntgen var resultatet av det besöket. Det var för tre dagar sen och kroppen har svarat an bra på kortisonet gällande smärtan. Det är ”bara” en kraftfull utmattning som kvarstår, precis som i somras då sjukdomen debuterade. Inte konstigt alls…tänk så länge min kropp gått och varit spänd först och sen all värk på det. Varsågod och få lov att vara trött så länge du behöver kära kropp❤️
(Denna målade/skapade jag en dag i september-21 då jag var rejält förkyld och förkylningen satt långt ner i bröstet/lungorna. Målningen känns på något sätt lika aktuell nu, även om jag mår bättre än vad jag gjorde då. Omedvetet så vet vi…allt🌟).
Så igår så var jag iväg för lungröntgen på Högsbo Närsjukhus, som är så nytt och fräscht att ingen visste nåt nästan, men det är en annan berättelse. Två timmar därefter ringde läkaren från Närhälsan upp mig för att berätta att dem funnit fynd på röntgen som dem inte kunde förklara. Han vill nu att jag gör en skiktröntgen så vi kan gå vidare med vad det nu kan vara för något.
Ok…för en utmattad människa, som jag nu är, blir det till att börja med en rätt så överväldigande känsla att få ett sådant samtal, där läkaren också talar väldigt fort. Missförstå mig inte, jag upplever att läkaren är bra…det blir bara rätt mycket att ta in. I synnerhet som jag bär med mig ett trauma från när jag var 17 år då min pappa dog mycket hastigt, ett halvår efter att dem hade upptäckt några fläckar på lungorna efter just en lungröntgen. Nu tror jag faktiskt inte att det började i lungorna på min pappa, men det är också en annan berättelse. Hur som haver så väcker detta som sker just nu mycket inom mig, som du kanske förstår.
Samtidigt så väcker det faktiskt ytterligare något inom mig…lusten till liv-LIVSLUSTEN🌟❤️☺️ För vad som än händer så är tiden inne, mer än någonsin, för att leva NU✨🙏✨ Var rädd om dig därute🤗❤️
/ Tina
Tina, inte visste jag att du hade det sådär jobbigt med din hälsa. Hoppas du snabbt blir bättre med värk, lungor och allt! Du får gärna höra av dig om du vill. Varm kram och omtanke!🤗❤️
Men hej Cina, så kul att höra ifrån dig!👋😊
Det har varit rätt ok fram tills nu trots allt faktiskt. Jag ser det som sker just nu som ett ”litet” bakslag som påminner mig om att leva här och nu🌟Tack snälla du för kram och omtanke, jag hör av mig🤗❤️
❤️💪🙏
✨❤️🤗✨