Osteoporosmottagningen och bemötande en helt vanlig torsdag

2023-09–16

I veckan var jag och gjorde en bentäthetsmätning av ryggraden och mina höfter för att kolla om jag har osteoporos=benskörhet för den som inte visste det. Det är tydligen något som görs obligatorisk efter man har ätit kortison i över tre månader. Denna typ av röntgen sägs vara en mild variant och kvinnan som röntgade mig bekräftade detta genom att säga att ”som du märker så är jag kvar i rummet här med dig utan något skydd mot strålning på mig”🔆😊
Själva röntgen tog ca 15 min och jag fick ligga på rygg på en brits med benen upplagda på en kvadratisk kudde, så mina ben hamnade i ca 90 graders som om jag satt på en stol🪑☺️ En liiiten varsam och tystlåten(🙌) röntgenapparat tog sedan god tid på sig att ta bilder av min ryggrad. Sen tog kvinnan bort den kvadratiska kudden och jag fick sträcka ut mina ben för att mina höfter därefter skulle röntgas. En smidig procedur får jag allt säga🌟👌🏼😊

Men…

…det som alltid intresserar mig, och ibland imponerar på mig, är vilket bemötande jag får av varje enskild individ inom vården. Och övervägande, tyvärr får jag säga, så är det är det inga möten som känns trivsamma direkt🙄 Med det menar jag att jag känner att jag inte blir sedd, lyssnad på, på riktigt…där jag känner att det finns en mänsklig människa bakom yrkesrollen, ja du som läser förstår säkert vad jag menar…tyvärr.

MEN…

…kvinnan(sjuksköterskan) på osteoporosmottagningen i Mölndal var just en sådan människa som imponerade på mig!🌟🤩 Allt ifrån hur hon betedde sig i en för mig ”naken” situation(man klär ju av sig de mesta av kläderna) till hennes sätt att ta i mig då mina kroppspositioner skulle ändras…till hur hon efter att allt var klart satte på radion..och hur hon höjde radiovolymen(när en skön låt dök upp som hon gillade) och vi då samspråkade om den låten, medan jag klädde på mig🙌💜😄

Kvinnan har nästa år arbetat  25 år inom primärvården och skall då bli ”belönad” för detta, berättade hon📀☺️Hon var stolt över det och jag sa : -det är du verkligen värd!”🤩 Och jag märkte att mina ord faktiskt sjönk in i henne och gjorde henne glad🥰 Hon kände att mina ord var sanna med andra ord, såå himla fint🥹

Du som läser detta nu förstår nog varför jag vill dela denna upplevelse med dig…för visst var det väl fint?🥰🌈 Jag upplever att hon lever sitt kall och för mig är hon en sann ”vårdängel”✨🙏✨

Nu får jag vänta i ca 5-6 veckor innan svaret på röntgen kommer, men jag väntar så gärna. Under tiden bär jag med mig minnet av ett riktigt fint bemötande som gjorde och fortfarande gör mig GLAD!😁🎈

/ Tina

2 reaktioner på ”Osteoporosmottagningen och bemötande en helt vanlig torsdag”

  1. Ja, tänk då viktigt det är, vem som man möter, hur det känns, som du säger vikten av att känna sig sedd och trygg med den andre. Fint berättat, tack!❤️🙏

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *